Sida 65
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
gåtfullhet drog öfver hans ögon, och dagens sista vindpust, hvilken tryckte de båda alabasterskålarnas rökelsemoln utefter marken, kastade hans kvinnliga hår fladdrande åt sidan. Höjande sina bara armar tilltalade han folket med en röst, hvars ljud rullade öfver tusens hufvud ända ned till floden och långt öfver den af knäböjande människor till trängsel uppfyllda bron. — Jag ser ingen grund att tillbedja natur- krafter, men väl ville jag i ett tempel tillbedja Iif- vets önskan. Bröder! En främmande snäckskä- rare får dock böja sig för de sedvänjor, som bo där han finner tak. Nåväl. Er gud utkorade åt sig en af mina hustrur, som ännu var jungfru. Han afbröts af en torr stämma, som under allmän munterhet ropade ur trängseln: — Hans hustrur äro jungfrur! He! För undan mannen och låt honom ej störa prästerna. Då Hans Alienus : -— Ett band fräcka sällar, utskickade af den skamlöse Sardanapal i Ninive, har röfvat henne från mig tätt utanför denna stads murar. Härmed har Ninive tillfogat eder och eder gud en ny skymf. Blomman af eder ungdom har dragit i fält mot Ninive, men i två år har detta förruttnelsens stam- säte uthärdat belägringen, sedan Sardanapal gång
Källa: Project Runeberg ·