Sida 67
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
f naglades kring en enda punkt, kring solen, som upphört att sjunka, som mellan den långa gatans yttersta hus stannat med sin gyllene kam öfver marken likt en kupig hög af glöd samt uppsän- dande lågor och rök. Den nakne gossen med myrthenkransen gaf på ett tecken af prästerna den hängande metallskifvan ett dånande slag med silfverhammaren, men den upphetsade, bedöfvade folkmassan förmådde Bel- Marduks tjänare ej längre tygla och tysta. I tum- mel som vid ett upplopp och öfverröstande metall- skifvans skrällar bröto nyfikna människor präster- nas tåg och bestormade trappan. Allt högre och högre upp ända på andra och tredje terrassen blefvo skådelystna ansikten synliga i skuggorna mellan de eldskinande tjursphinxerna. På alla tak på flodens vaggande skepp, på trädgårdsmurar och stränder stodo män och kvinnor med handen öfver ögonbrynen och vända mot den hejdade aftonsolen. De trodde sig bestuckna af en synvilla och väntade i hvarje ögonblick att få se solen försvinna och hennes besvärjare öfverhöljd med åtlöje och skam jagad från platsen. Men solringens öfversta låga brann orubbligt öfver synranden, förlamad, icke genom böner och trollformler, men genom den halfnakne främlingens blotta vilja. 4— ------------------------------ 67
Källa: Project Runeberg ·