Sida 69
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
f- hans hufvud en toppig hjälm. Likt den kupa af strå, i hvilken den främmande kringvandrareguden Dionysos slutligen lärde landtmännen att samla honung, var hjälmen öfversållad af ädelstensglitt- rande bin. När soljungfrurna smyckat honom, tilltalade han åter menigheten. — Bröder, — sade han, — eder långa skön- hetskamp, eder kamp om en ädelt formad kropp, om kannor, om mattor, tjursphinxer och präktigt byggda hus har förvandlat eder från vildar till hyfsade människor, men glömmen ej därför konsten att leka. Tron mig, de beryktade män och kvin- nor, hvilkas namn och bilder vi se på tempel- väggarna, hafva lekt — lekt med ett strålande öfvermod, om hvilket I, godmodige borgare, icke ens tillnärmelsevis hafven en aning. Deras lek stegrades ända till yrsel, de lekte med världens väl och ve, med troner och folk och mördade och brände i drucken ysterhet. Hur mycket hurtigt mod, hur många uppfriskande stunder af oro, hur många glada aftnar efter en i Iifsfaror tillbragt dag, hur mycken lifvande glädje och kryddande skräck skänkte de icke sin samtid! Hundratalsår efteråt sitta människorna och bereda sig glada stunder genom att framkalla rysningar, då de be- 4- 69
Källa: Project Runeberg ·