Sida 79
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
Pilregnet upphörde, och angriparne stirrade mållösa på denna trupp af fåglar och vilda bestar, hvilka tycktes utsluppna ur någon kunglig djurgård. Innan de hunnit fatta sig, rände lejonen med styft sträckta svansar mot deras dromedarer, som för- skräckta kastade om i gungande flykt. Några snubblade samt störtade, andra afkastade sina ryt- tare och sin last af mjöl och vattensäckar. I segeryrsel grepo de babvlonska knektarne och kvin- norna de fallne, sleto deras egna yxor ur lifbältet, lemlästade och halshöggo dem. Sedan lösgjorde de å nyo sina kameler och bundo på deras länder vid sidan af den glimmande packningen knippen af Iurfviga hufvud med brustna ögon och slappt gapande munnar. Ensamt Tuklat-Nirgal satt orörlig kvar i sam- ma ställning, omringad af de utmanade, af hvilka dock ingen vågade komma honom in på lifvet. Hans ögon rullade dystert under hjälmen, läpparna tuggade, och han höll hårdt med hvitnande knogar om sina två svärd. Nu räckte Hans Alienus honom den pung, som Abu-Rasak gifvit. — Vi komma med farligare vapen än ni kunna hamra i Ninives smedjor. Men du skall skonas till ditt lif, ty en sådan man som du ha vi icke f------------------------------- ------------------------------4 78
Källa: Project Runeberg ·