Sida 86
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
i ståndligt som vid ett gifvet tecken och böjde sitt hufvud med skräck och vördnad inför den, hvars ansikte de ej fingo skåda, men som i sig lyfte det mänskliga till gudomlighet, lät vida land darra för sitt ord och bländade med den högsta skönhet. Äfven Hans Alienus böjde hufvudet med en rysning och vågade ej möta den blick, som sökte honom från det aflägsna tältet. Då han såg upp, var tornet åter tomt, men i den stigande solens eldsljus kommo tio ryttare från staden samt öfverlämnade i hans hand Sar- danapals svar. Det hade ristats på en lerplatta, som inne- slutits i ett skrin af poleradt svart trä. På locket blänkte gudinnan Istars bild med båge och pilar och en pannring af pärlemorstjärnor. Han slet upp förseglingen och läste kiltexten med ett nyfiket ögonkast. »Jag, Assur-bani-habal, hvilken din tunga näm- ner Sardanapal, konung konungars, till min tjänare Hans Alienus. Frid vare med min tjänare. Leende ser jag dig röra upp så mycket dam för en likgiltig hjärteangelägenhets skull, men dina härars egendomliga utrustning besticker mig. Med min kända nåd inbjuder jag dig att blifva min gäst. 86
Källa: Project Runeberg ·