Sida 93
III. Sardanapal
I pilgrimskåpa, hvilken han haft utbredd under sig i tunnan för att ligga mindre hårdt. Sedan nu allt detta blifvit gjordt under lek och bekymmerslöst skämtande och han pådragit kåpan, lade han sig till hvila på en af dynorna, och Sarahat uppdukade bredvid honom på mattan tårtor och frukter samt ett sockradt vin och satte sig därefter vid hans sida. När det skymde, kom emellertid tjänarskaran tillbaka och bultade på porten, men Tuklat-Nirgal svarade innanför med alla sitt språks gröfsta spe- ord utan att öppna. Då blefvo några af de man- liga tjänarne otåliga och misstrogna, och snart var hela gatan utanför huset till trängsel fylld af ny- fikna. Tjänarne blefvo allt mer pockande och hotande, och mot midnatt började de spränga porten. När palmvinets ande hörde de första yxhuggen, öppnade han fönsterluckan, som var i jämbredd med läktaren. Han ställde den på vid gafvel, men satt själf helt lugnt kvar på dynorna lutad mot Sarahat. En lykta, som hängde på ett snöre rätt öfver dem, belyste klart deras ansikten och anrätt- ningarna framför dem. — Hitåt, trasgastar! — ropade han tuggande på en smörtårta. — Ser ni inte att palmvinets i- 93
Källa: Project Runeberg ·