Sida 108
V. Ensamheten
och talade öfver språket: Sörjen icke för morgon- dagen. Tennkronan framför honom var lindad med prästkragar, körsbärsträden knackade på rutorna, och öfver dörrarna hängde vapen, målade af en landtlig pensel på träsköldar och med barnsligt tecknade lejon och gripar. I början talade han lugnt och öfverlagdt, men då han vardt het, blefvo orden allt mer utländska, meningarna allt svårare att fatta. Han hade så länge sällskapat med erinringar och böcker, att han icke längre kunde göra sig förstådd af en flock okunniga naturbarn. Han märkte det, och harmset tvärtystnade han midt i ett latinskt tänke- språk samt gick från predikstolen. När åhörarna voro på hemvägen, hade de icke förstått annat än att han talat om »hedna- guden Jupetter». Emellertid kom nu den tionde årsdagen efter faderns död. Han hade dött klockan half tre på natten, och hela kvällen, medan det mörknade, satt Hans Alienus med käppen i knät, väntande bred- vid uret i gula rummet. Han hade låtit lyfta in länstolen i den kam- mare, som fordom bebotts af fadern, och ställa 108
Källa: Project Runeberg ·