Sida 93
IV. Vingpennan
Då hände en afton midt under skörden, när en mängd sammanrafsadt folk kallats till herräng och rättaren ritade skåror i logväggen för hvar hölastad skrinda, som slamrande rullade förbi, att uret i gula rummet slog åtta utan att någon ringde in. På gärdet fortsatte ännu flickorna att barfota och med kjortlar af samma ovisst brungrå färg som åkerns mylla räfsa hop de strån, som föllo till marken, under det att karlarne borrade sina blän- kande gafflar i såtarna och lyfte höet på lassen. All den lilla skalkaktighet och munterhet, som under den långa vintern innelåsts i dessa människor, medan de gått på de långt åtskilda torpen, slapp nu ur fängelset och kryddade arbetet. De bytte glåpord och skrattade, och uppe i björkbacken stodo deras grepkorgar med en blå handnäsduk knuten öfver mjölkbuteljen och kakan, under hvil- ken en blek skifva skummjölksost stack i dagen. — Vädret ser pålitligt ut, och de stackarne kunna ha nog för i dag, tycker jag, -— sade fadern. — Bed Olsson gå och ringa. — För en gång kan jag så gärna gå själf, — svarade Hans Alienus och gick därmed till rättare- byggningen, vid hvars röda gafvel och halft dold af sötbärsträden vällingsklockan hängde mellan sina höga stolpar. Just som han närmade sig märkte 93
Källa: Project Runeberg ·