Sida 119
UKIONEN UNDEB MARGARETA OOH ERIK
13S9-H34.
Geografisk öfversigt.
Lagsagor. — Stift. — Stider, fästen, kloster ocU mlrkligare orter.
Ilt sedan början af medeltiden behöll Sverige hufvudsakligen samma område, med undantag deraf att, såsom redan blifvit antydt, odlingen hade gått framåt i landets nordligaste del samt att i Finland det svenska väldet hade blifvit vid-gadt genom eröfringar och odlingsarbete. Bleking, Skåne och Halland, som en tid hade varit förenade med Sverige, voro vid unionstidens början åter danska, Bohuslän och Särna socken i Dalarna voro norska, liksom Herjedalen och Jemt-land, hvilket sistnämda landskap likväl i kyrkligt hänseende lydde under erkebiskopsstolen i Upsala. En enda förlust hafva vi att anteckna för den tid, vid hvilken vi befinna oss: Gotland tillhörde Danmark. I öfrigt var längst i norr gränsen mot Norge, liksom öster ut gränsen mellan Finland och Ryssland, temligen obestämd. Odlingen var i dessa trakter så föga framskriden, att de enskilda intressena icke hade framtvingat ett noggrant utstakande af de olika ländernas områden, och de delvis gjorda gränsbestämmelser som tid efter annan förekomma sakna vanligen nöjaktig skärpa i sina uppgifter. Sä t. ex. lemnas i gränsfördraget med Ryssland, som år 1323 afslöts i Nöteborg, alls inga uppgifter for norra hälften af gränsen mellan detta land och Finland.
I Sverige funnos vid unionstidens början tio lagsagor och sju stift. Lagsagorna voro:
1. UplandSj som allt sedan år 1296 omfattade de tre folklanden Tiunda-, Attunda- och Fjedrundaland (till det första räknades äfven Gestrik-land) och som småningom hade i sig upptagit äfven den gamla Helsinglands lagsaga, d. v. s. det nuvarande Norrland;
2. Yestmanlands, som bestod af Vestmanland, hvars gräns i sydvest följde Arbogaån, och Dalarna;
3. Nerikes, som omfattade utom landskapet med detta namn den i norr derom liggande skogs- och bergsbygden;
4. Södermanlands;
5. Östgöta, d. v. s. Östergötland, hela fastlandsdelen af nuvarande Kalmar län och de nordligaste delarna af Småland;
