Sida 365
RIKSFÖRESTÅNDARNES TID.
1470-1521.
Sten Sture den äldre blir riksföreståndare. — Slaget Tid Brunkeberg 1471.
Sten Stare den Udre. — Herr Sten korns nf rådet till rikets föreståndare, midsonunnrstlden 1470. — Riksftreståndnrgk&pet fnstståldt på riksdag 1 Arboga, den 1 naj 1471. — Konung Kristiern I:s försök ntt åter-vinna Sveriges krenn. — Slaget vid Brunkeberg. den 10 oktober 1471. — Sankt Göran och draken.
tvetydigare framträda inom Europa den nya tidens tecken: den nya verlden växer upp bland den gamlas inrättningar, åsigter och skapelser,, till dess det nya spränger sönder det gamla och skjuter det åt sidan. Dc två för medeltiden utmärkande inrättningarna hierarkien och feodalväsendet voro redan skakade i sina grundvalar. Pius II, den kyrkligaste af 1400-talets påfvary förklarade, att påfven numera icke kunde vara. kyrkans hufvud utan att hafva en stor verldslig makt och rika timliga tillgångar. I Frankrike,, der feodal- och riddarväsendet hade utvecklat sig fullast, hade redan långt före 1470 vasallerno mist rätten att hålla beväpnade skaror och konun-garne fått en fastare ställning genom upprättandet af stående härar. I Italien hade man med hänförelse egnat sig åt studier af antikens verk och derigenoni drifvits till en kritisk uppfattning af kyrkans läror. En närmare granskning af naturen och dess företeelser hade öfver allt börjat visa, sig, och hlef derigenom 1400-talet upptäckternas tidhvarf, icke blott inom vetenskapens och industriens områden. — Goda hoppsudden omseglades och Amerika uppdagades. Det var icke allenast de privilegierade stånden som omhuldades. Borgarståndet spelade en allt större rol; genom konsten att-utföra träsnitt och genom uppfinningen af boktrycket verkade man i vida. kretsar för folkets upplysning.
Det motstånd mot unionen, som utmärker den närmast föregående perioden, fortsättes under den nya och har fatt en vida mer bestämd form. Men man kände .sig icke for tillfallet mäktig att åt Sveriges regering gifva^ en bestämd fosterländsk karakter. Ställningen till Danmark och dess konungar, hvilka fortfarande sträfvade efter att blifva unionskonungar, var så pass invecklad, att man fann det bäst att tills vidare införa ett provisoriskt rege-ringssätt — man tillsatte riksföreståndare. Redan namnet antyder, huru det hela var allenast en provisorisk åtgärd. Men i tidens fullbordan blef den
• Goode
