Sida 486
öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens senare skede1.
Styrelse och förvaltning.
Konungamakten. — Frllset. — Ridet. — Allmogen delaktig i rikets styrelse. — Riksdagar. — Rids-mftten eller herredagar. — De gamla landskapen ftrlera sin politiska betydelse. — RiksfVreståndarskap. -Lagskipning. — Administrativ indelning. — Krigsvägen.
id böljan af den period, som i denna del af Sveriges historia blifvit behandlad, funno vi i landet den konungamakt, som de kraftiga männen af Folkungarnes ätt hade utbildat, samt vid konungens sida ett råd och ett ridderskap jemte de lägre graderna af väpnare och allmänneliga frälsemän, h vilka, så väl rådet som frälset, hade hugnats med hvaijehanda förmåner på bekostnad af allmogen, som småningom hade mist väl icke sina politiska rättigheter, men tillfälle att dem utöfva. I de politiska förhållandena hade således sedan den hedna tidens dagar en forskjutning inträffat, ett öfverflyttande af makten från det hela till en del. Under skedet efter 1350 inträder en ny öfverflyttning. Gynnadt af oenigheten inom konungafamiljen, hade stormännens begär att ur konungens händer vrida makten, för att sjelfva fa utöfva den, antagit allt större mått. Magnus Eriksson såg sin makt falla i spillror för stormännens anfall, och under Albrekts tid var det egentligen Bo Jonsson, stormännens ledare, som regerade i Sverige.
Sverige fortfor att vara ett v al rike; huru valet skulle tillgå på Mora Ung (fig. 108, 122, 123 och 207) och huru det skulle följas af en högtidlig hyllning, föreskrefs i de två landslagar som under detta tidhvarf utfärdades (s. 6 och 27(5). Fordom fick konungen aldrig försumma att under sin eriksgata mottaga förnyad hyllning af hvar särskild lagsagas inbyggare. Denna sed böljade nu försvinna och kunde göra det, ju mera landskapen smälte
1 Då det varit af behofvet påkalladt att i den föregående framställningen indraga mycket af det kulturhistoriska elementet, måste öfversigten som afslutar denna del blifva betydligt mera kortfattad än i de följande delarna.
