Sida 470
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Konung Kristtorns regering 1520—1521.
Sveriges ställning vid Sten Store den yngres död. — Kristiern n erkinnes af ridet som Sverige* konung, den 2 mars 1520. — Kristina Nils dotter (gyllenstjerna) försvårar Stockholm. — Lingfredagwlaget i IJpsala, den 6 apriL — Riksdag i Kristlerns lftger vid Stockholm, den 3 juni. — Befrielsekriget i mellercti Sverige. — Stockholms belägring. — Fru Kristina uppger slottet — Kristlerns intåg i hufvudstaden, den 7 september. — Konungens kröning, den 4 november. — Stockholms blodbad. — Kristlerns blodbesndlade åter väg till Danmark. — Hans lagstiftningsåtgärder. — Gustaf Eriksson i Dalarna.
Segern vid Tiveden och herr Stens död gjorde visserligen icke Kristiern II till rättmätig konung öfver Sverige, men i följd af den obeslutsamhet som de svenska herrame visade kunna vi redan från februari 1520 betrakta honom som landets herre.
Utan tyifvel var den allmänna känslan bland stormännen vid herr Stens död en omätlig häpnad öfver den förändring som så oförmodadt in träffat. Vi fa måhända anse detta som en mildrande omständighet, när vi skola yttra oss öfyer det allmänna affallet från den svenska saken, som så godt som genast inträffade. Herr Ture Jönsson, Vestergötlands lagman, uppmanades af fru Kristina, herr S&ns modiga och pligttrogna enka, att sätta sig i spetsen för försvaret. Fyra gånger tillskref hon honom härom, lofvande honom all hjelp som det stod i hennes makt att gifva, men herr Ture, allt för mån om egen fördel, aktade det icke och slöt sig i stället till konung Kristiern. I mälarlandskapen kisade sig biskop Matts i Strengnäs, som hade varit föremal för herr Stens synnerliga tillgifvenhet, och riksrådet Knut Bengtsson (sparre) pa Ängsö mest benägna att förena sig med konung Kristiern. Än på Tynnelsö, än på Ängsö samlades herrarne för att rådslå. Böndeme voro ifriga att fortsätta striden, men adeln visste icke rätt hvad den ville, hvilket visade sig allra mest, när några tusen man hade samlat sig vid Eldsund (i närheten af Strengnäs) och sedan, så fort danskarne nalkades, skingrade sig, emedan herrarne voro så tveksamma, att ingen ville sätta sig i spetsen för hären. Dan-skarne besatte då genast Strengnäs (den 20 februari 1520). Dagen derefter öfvertalades Otto Krumpen af biskop Matts till ett elfva dagars stillestånd. Strengnäsbiskopen, biskop Otto Svinhufvud och herr Erik Abrahamsson visade sig mycket ifriga för konungens sak. Så snart hären kommit till Upland, utvecklade herr Gustaf Trolle den mest outtröttliga verksamhet i samma riktning. Den 2 mars 1520 möttes tio riksråd i Upsala, Otto Krumpen och några af hans höfdingar infunno sig äfven, och riksrådet erkände i svenska folkets namn konung Kristiern som konung. Den 6 mars utfärdade den danska härens anförare ett bref, i hvilket utlofvas glömska af allt förflutet, en regering i öfverensstämmelse med Sveriges lag, stadfästelse af alla privilegier, återlemnande af Elfsborg och Borgholm o. s. v. De som hindrade Stockholm och andra städer att ansluta sig till denna öfverenskommelse skulle straffas till lif och gods som konungens och rikets fiender. Den 31 mars stadfäste konungen denna öfverenskommelse. Större delen af allmogen underkastade sig. Allenast i bergslagen, Dalarna och Vermland var man hågad
Källa: Project Runeberg ·