Sida 21
skulle kunna ge anledning till långa skildringar af allt utom upplyftande art. — Det är likväl på tid nu, att vi kasta en hastig blick på förhållandena i grannlandet Österrike för att sedan något uppehålla oss vid det väldigaste och rikaste af Europas industriländer: England.
5. Nutida arbetareelände i Österrike.
Då för fem år sedan den österrikiska regeringen förberedde några begynnelsepunkter af en arbetareskyddslagstiftning, väckte de bedröfliga uppgifter, som afgåfvos inför riksdagsutskottet af arbetare och med arbetareförhållanden förtrogna personer, ett utomordentligt uppseende — få hade anat att det stod så illa till i “det glada, godmodiga Österrike“. Men ett värkligt uppror i den allmänna stämningen förorsakade en rad afhandlingar i den “Österrikiska månadsskriften för kristlig samhällsreform“, hvilken, med namngifvande af anläggningarne i fråga, uppkastade en ända in i minsta enskildheter gående bild af det österrikiska arbetarståndets ekonomiska läge. Här bevisades bland avnat att i den österrikiska väfnadsindustrins hufvudort, staden Brünn, 14 till 18 timmars arbetsdag bildade regeln, att arbetarne åto och sofvo i de dam- och dunstuppfylda fabrikstummen och blott på sön- och helgdagar kommo hem, att lönerna blott sällan öfverstego 10,50 kr. i veckan och att helsovården var försummad på ett förfärligt sätt i fabrikerna.
En lärare vid universitetet i Wien, d:r J. Singer, har upptäckt liknande, eller kanske ännu värre förhållanden i nordöstra Böhmen och skrifvit en bok däröfver, som i hela Europa väckt rysning och förskaffat Österrike en allt utom hedrande ryktbarhet. Det är icke blott oerhört låga arbetslöner, utan framförallt arbetarebefolkningens fullständiga förfäande, som den lärde forskaren uppehåller sig vid. Och det låter i själfva värket sagolikt, då man hör att arbetarne ofta sakna sängar eller halmsäckar i sina bofälliga och
