Sida 31
— “tramps“ — lott kunde jag förtälja åtskilligt, emedan jag själf under ett år i olika trakter af södra och mellersta England varit i tillfälle iakttaga dessa utstötta olyckliga, som bo, sofva och äta under bar himmel eller i ruskiga lerhyddor flera månader vid skördetiden — det rika Englands motsvarigheter till de galiziska “petroleumslafvarnes“ och de nordböhmiska “väfvarevildarnes“ elände. Detta måste. emellertid vara nog.
7. Arbetarförhållanden i Nordamerika.
Om sträjkerna under 1887 i Nordamerikas Förenta Stater berättar det engelska utrikesministeriet att de voro omkring 1,000 och att 400,000 arbetare voro invecklade i dem. Den sammanlagda förlusten af arbetsdagar lär uppgå till nära tio millioner dagar och de förlorade lönerna till 54 millioner kronor — förlusterna för affärer och förbrukning i allmänhet äro däremot omöjliga att beräkna. De 13,000 pennsylvaniska kokesarbetarnes sträjk, som inträffade på våren och varade i tio veckor, kostade ensamt fyra millioner kronor löner; under det New-Yersey kolarbetarnes sträjk kostade en och en half gång så mycket. Äfven om man alls icke hört något mer om det på de senaste fem eller sju åren i Förenta Staternas arbetsmarknad inbrytande allmänna betrycket, så äro redan dessa siffror en ingalunda svårtydig vink, om att europeiska missförhållanden börja på allvar bryta in i den stora republiken på andra sidan Atlanten. I penningar uttryckta äro de amerikanska lönerna oftast ansenligt mycket högre än de högsta europeiska — men bostad, kläder och lifsmedel äro mycket dyrare, arbetstiden stundom längre och — ett viktigt, men ofta uteglömt förhållande — arbetet mycket intensivare (d. v. s. mer ansträngande, samt en större mängd arbete utföres på en viss tidsenhet). Det dröjer vanligen en tid, innan de europeiska emigranterna hunnit vänja sig vid och uthärda det kraftförbrukande, trägna och jäktande amerikanska
