Sida 36
9. Oroväckande former af kapitalistmaktens bruk.
Äfven på kapitalistvärlden hafva de, för vårt produktionssätt egendomliga ekonomisk-politiska samhällssvårigheterna invärkat obehagligt. Vår tid utmärkes nämligen icke blott af en vild, lönerna nedpressande och arbetsbrist alstrande konkurrenstäflan mellan arbetarne, utan äfven för en tygellös, vinsterna förminskande och talrika småkapitalister ruinerande konkurrens mellan kapitalisterna. Den vinst, som kan erhållas af ett visst kapital har otvifvelaktigt starkt sjunkit i det sista årtiondet. Handelsstockningar, bankrutter, varor till spottpris och industrianläggningar, som nödgats inställa sitt arbete, höra numera till företeelser för dagen. Dessa, framförallt i de stora industristaterna, växande besvärligheter hafva kapitalisterna i själfva värket sökt möta genom hvarjehanda skyddsåtgärder, som ofta ha mycket vidtgående ekonomisk-politisk betydelse.
Kapitalet utvandrar, då vinsterna börja anses för små, för ovissa eller svåråtkomliga i det egna fäderneslandet. Då de engelska arbetarne sträjka för högre löner, hota de engelska kapitalisterna oupphörligt att sända sina kapital utomlands, där arbetslönerna äro lägre och arbetstiderna längre, “järnvärk kunna öfverflyttas till Spanien, snickerifabrikerna till Norge, tändsticksfabrikerna till Sverige, ylle- och läderfabrikerna till Tyskland och Frankrike —“ o. s. v. Nyligen vid en stor sträjk af tändsticksarbeterskor i London, hotade fabrikanterna att flytta fabrikerna öfver till Sverige. Och det stannar ingalunda alltid vid hotelsen. Oerhörda massor engelskt kapital utvandra just nu till Ryssland, Polen, Norge, Sverige (järnbrytningen i Gellivara samt tändsticksfabriker, bryggerier m. m. i Sydsverige drifvas nu snart af dussintals millioner kronor engelskt kapital), till Amerika, Kina, Japan och kolonierna. Att de egna (engelska) industrierna härigenom få en fruktansvärd tillökning, i den under alla omständigheter växande hären af mördande utländska konkurrenter, förmår alls ej hämma
