Sida 29
8. Hvad industri och jordbruk i våra dagar kunde gifva
en värklig förbättring och utveckling af jordbruket. Världens högst utvecklade jordbruk är ej att söka i Nordamerikas spanmålsexporterande väststater, hvarest blott 4,80, 6,40, 8,00 eller 9,10 hektoliter hvete på hektaren erhålles (motsvarar 9, 12, 15 eller 17 kub.-fot på tunnlandet), ej häller i Indien med i genomsnitt 8,50 hl. hvete af hektaren (motsvarar 16 kub.-fot af tunnlandet), ej häller i Ryssland med sin berömda svartmylla, som blott ger 6,90 hl. hvete på hektaren (motsvarar 13 kub.-fot på tunnlandet), och lika litet i Australien, som ej erhåller mer än Ryssland — utan i England, hvarest medelskörden hvete från en hektar är 26—28 hektoliter (motsvarar ungefär 49—53 kub.-fot pr tunnland) och alls ej sällan uppgår till mellan 40 och 50 hektoliter, samt i vissa trakter af Belgien, Tyskland och Frankrike, hvarest den årliga medelhveteskörden pr hektar är åtminstone två till tre gånger så stor som i de hveteexporterande länderna. Enligt de mest framstående jordbruksforskare i England, Belgien och Frankrike fordras det blott en tillämpning af bättre jordbruksmetoder och (mestadels) ett annat jordegendomssystem, för att jordens afkastoing skulle fördubblas och trefaldigas samt jordbruket uppvisa en nu oanad utvecklingsförmåga. Särskilt i England (hvarest för närvarande nära hälften af de nödiga lifsmedlen införes) anse numera många att de olika industriarterna börja fördela sig så likmässigt öfver alla jordens länder (äfven för de nu spanmålsexporterande), att det ögonblick slutligen måste komma, då de västeuropeiska folken ej mer kunna erhålla sitt hvete i utbyte mot färdiga industrivaror och därför ändtligen se sig nödsakade att egna jordbruket den länge saknade uppmärksamheten.
Källa: Project Runeberg ·