Den industriella arbetarfrågan, nutidens förnämsta sociala spörsmål

tredjedelen: 1,500,000 ton; och samma år hade Englands 39 Bessemer-stålvärk kunnat gifva 1,510,800 ton stål, men gåfvo i själfva värket blott litet öfver hälften: 890,900 ton. Och i hvilken häpnadsväckande grad måste ej bomullsindustrins värkliga afkastniog understiga den möjliga, då åren af stillastående och nedtryckning varit så talrika, och då, som man vet, för närvarande så oerhört många fabriker stå stängda och andra blott arbeta “half tid“? Sådana äro värkningarna af “handelskriserna“ (de likaledes för vår nutida ekonomi utmärkande stockningarna i afsättningen). Dessa bero därpå, att man producerat mer än den allmänna köpkraften (som ej skall förväxlas med förbrukningsförmågan eller behofvet) förmår upptaga. Köpkraften åter är så svag (och så mycket underlägsen behofvet att förbruka), emedan våra samhällen till en så utomordentligt stor del bestå af fattiga lönarbetare. Men är det någon värkan af handelskriserna, som är viss, så är det, att de nedtrycka lönerna — och det ej blott för kristider, utan ock stadigvarande — samt att de öka lönarbetarnes skaror (genom ruinerandet af små kapitalister, bönder, handtvärkare och handlande o. s. v.). I nutida handelskristider ligga varorna osäljbara i de öfverfulla magasinen, och lönarbetaren går arbetslös och nödstäld, tills dessa varor hunnit finna de för tillfället saknade afnämarne. Själf skulle han nog behöfva förbruka varorna, men kan ej köpa dem eftersom hans inkomst i allmänhet är låg och just nu, i följd af krisen, alldeles upphört eller åtminstone synnerligt minskats. Detta är ju en svår hämsko i vår ekonomiska utveckling. — Ty värr dock ej i saknad af en lång rad förvanter, med hvilka det här felas mig utrymme att syssla.

På tal om värklig och möjlig förnödenhetsframställning samt om den sociala frågan öfver hufvud, är det omöjligt undgå att nämna några ord om den viktiga hufvudnäringen åkerbruket och dess nutida förhållanden. Inom åkerbruket är svalget mellan värklig och möjlig afkastning större än på något annat näringsområde; ja ett med industrins utveckling steg hållande uppsving har alls ej ägt rum ännu, emedan de europeiska folken hittills föredragit att utbyta vissa mängder af industrivaror mot amerikansk, indisk och rysk spanmål — och i dessa senare länder har merändels den rikliga tillgången på jungfrulig och billig jord onödiggjort