Sida 35

Under det att en del hufvudskÄlar i sin form föga skilja sig frÄn nutida högt stÄende rasers, likna andra nÀstan mera de mÀnniskolika apornas. HvarifrÄn dessa Europas urinnevÄnare kommit, Àr ocksÄ höljt i dunkel; nÄgra anse, att de inkommit ifrÄn Asien samtidigt med att den nordliga faunan med sin viktigaste representant, mammut, under istiden intrÀngde i vÄr vÀrldsdel. Helt sÀkert torde man dock kunna pÄstÄ, att dessa istidens mÀnniskor hafva sina mÀnskliga stamfÀder i en Ànnu aflÀgsnare tid, tillÀfventyrs i tertiÀrtidens senare skeden, om ocksÄ inga sÀkra och oomtvistliga fynd Ànnu föreligga, som bevisa mÀnniskans tillvaro redan före istiden.

5. Slutord.

I den kortfattade skildring af istiden, som hĂ€r lĂ€mnats ha flere frĂ„gor pĂ„ grund af det knappa utrymmet endast i största korthet blifvit behandlade; andra ha blifvit helt och hĂ„llet förbigĂ„ngna, emedan de Ă€nnu ej Ă€ro sĂ„ utredda, att de lĂ€mpligen kunna göras till föremĂ„l för en populĂ€r framstĂ€llning. Flera af dem, som lĂ€st detta hĂ€fte, torde emellertid sjĂ€lfva framkasta ett par af dessa spörsmĂ„l, nĂ€mligen: “huru lĂ„ngt tillbaka i tiden ligger detta skede i jordens historia?“ och “hvilka voro orsakerna till istiden?“

PÄ den första af dessa frÄgor kan den geologiska forskningen icke afgifva nÄgot bestÀmt svar. För geologen, som tar i öfvervÀgande vidden af de klimatiska och geografiska förÀndringarna, beskaffenheten af istidens aflagringar och omdaningen af djur- och vÀxtvÀrlden under och efter istiden, synes det likvÀl sannolikt, att istiden ligger Ätskilliga tiotusen Är bakom oss, och att den varat under snarare hundrade Àn tio Ärtusenden. Vidare om han blickar tillbaka öfver alla de föregÄende perioderna i jordens historia, dÄ ter sig istiden blott som en liten scenförÀndring i sista akten af det skÄdespel, som började med jordklotets afsöndring ur den nebulosa (dunstmassa), hvaraf vÄrt solsystem bildats. Hundrade och vÀl flera likasÄ

Skannad sida 35