Sida 35
5. Slutord
Under det att en del hufvudskålar i sin form föga skilja sig från nutida högt stående rasers, likna andra nästan mera de människolika apornas. Hvarifrån dessa Europas urinnevånare kommit, är också höljt i dunkel; några anse, att de inkommit ifrån Asien samtidigt med att den nordliga faunan med sin viktigaste representant, mammut, under istiden inträngde i vår världsdel. Helt säkert torde man dock kunna påstå, att dessa istidens människor hafva sina mänskliga stamfäder i en ännu aflägsnare tid, tilläfventyrs i tertiärtidens senare skeden, om också inga säkra och oomtvistliga fynd ännu föreligga, som bevisa människans tillvaro redan före istiden.
5. Slutord.
I den kortfattade skildring af istiden, som här lämnats ha flere frågor på grund af det knappa utrymmet endast i största korthet blifvit behandlade; andra ha blifvit helt och hållet förbigångna, emedan de ännu ej äro så utredda, att de lämpligen kunna göras till föremål för en populär framställning. Flera af dem, som läst detta häfte, torde emellertid själfva framkasta ett par af dessa spörsmål, nämligen: “huru långt tillbaka i tiden ligger detta skede i jordens historia?“ och “hvilka voro orsakerna till istiden?“
På den första af dessa frågor kan den geologiska forskningen icke afgifva något bestämt svar. För geologen, som tar i öfvervägande vidden af de klimatiska och geografiska förändringarna, beskaffenheten af istidens aflagringar och omdaningen af djur- och växtvärlden under och efter istiden, synes det likväl sannolikt, att istiden ligger åtskilliga tiotusen år bakom oss, och att den varat under snarare hundrade än tio årtusenden. Vidare om han blickar tillbaka öfver alla de föregående perioderna i jordens historia, då ter sig istiden blott som en liten scenförändring i sista akten af det skådespel, som började med jordklotets afsöndring ur den nebulosa (dunstmassa), hvaraf vårt solsystem bildats. Hundrade och väl flera likaså
Källa: Project Runeberg ·