Johan Ludvig Runebergs hundraårsminne: festskrift den 5 februari 1904

BJÖRNEBORGARNES MARSCH.

marsch då bjömeborgame begagnat, höra en, som för några tiotal år sedan spelades ganska ofta, åtminstone i södra Österbotten, men nu, nedstigen från de högre samhällsklasserna, på åtskilliga orter, t. ex. Ilmola socken, begagnas som brudmarsch vid bondbröllop». Som ett bevis både för och mot har anförts den omständigheten, att den gamle af Rimeberg besjungne bjömeborgaren v. Konow, då han vid en finsk veterans likbegängelse i Helsingfors 1853 eller 1854 hörde den då redan så kallade Bjömeborgska marschen spelas, hade studsat, rätat på sig och sedan fört sin blårutiga näsduk till ögonen, borttorkande ett par tårar. Emellertid har det påpekats, att v. Konow efter kriget tjänade vid den 1812 uppsatta värfvade militären, och att hans rörelse vid nämnda tillfälle väl hade kunnat bero på att minnen från den tiden genom de kända tonerna manades fram. Och i anledning af diktens ord «hans (Döbelns) kända toners ljud» kan här påminnas om att Döbeln erhöll först den i7:de och mottog den i8:de april, själfva Siikajokidagen, befälet öfver andra brigaden, hvars kärna utgjordes af tre bataljoner bjömeborgare. Å andra sidan finnes det flere uttalanden, som tyda på, att denna marsch spelats af bjömeborgame, ja något tvifvel på att så var förhållandet är i själfva verket numera icke berättigadt. Man bör väl icke draga alltför bindande konklusioner af de många tidningsnotiser på 1850- och 1860-talen, i hvilka det på grund af rykten, som sällan på något sätt verifieras, i mer eller mindre kategorisk form påstås, att den Rimebergska melodin vore identisk med den marsch, som var det bjömeborgska regementets imder kriget. Men vi måste låta trovärdigt folk vittna. Författaren af de här tidigare omtalade »Traditionella och historiska tillrättavisningar» uppger, att den 1801 hade öfverförts till Jägerhoraska regementet, hvilket var förlagdt dels i Lovisa och Svartholm, dels i Helsingfors, och att den därifrån hade spridt sig till andra finska tmpper, äfven, om ock jämförelsevis sent, till Bjömeborgska regementet. En annan uppgift — den är insänd till Åbo Tidning af «en aktad person i hufvudstaden» och där intagen den 31 januari 1888 — är, att marschen, enligt f. d. sergeanten vid Österbottens regemente Otto Wilhelm Sölfverarms utsago, under kriget begagnats af som han trodde alla finska musikkårer. Den hade då

315