Sida 314
Björneborgarnes marsch, af Ernst Lagus
ERNST LAGUS.
Helsingfors Tidningar knappast talat om «den gamla . . . Björneborgs marschen». Sitt nya namn hade den börjat få — det kan med ganska stor visshet påstås — under den tid då Greve var ledare för militärmusiken i Åbo. Författaren i Porin Kaupungin Sanomia 1860 säger, att Greve återupplifvade den efter det intresset för 1808—09 ^ ^S h^d^ vaknat 1848, hvilket år ju Fänrik Ståls sägner I utkom. Namnförändringen skedde således 1848 — 1851. Björneborgska marschen började den kallas påtagligen emedan gammalt folk dåförtiden uppgåfvo, att den spelats af Bjömeborgska regementets musik imder kriget
Men var den känd redan under krigets dagar 1808 — 1809, och närmast, blef den då spelad af det Bjömeborgska regementets musikkår?
Här må först påminnas om Runebergs ord i Adlercreutz:
Då hörs i fjärran än, men hvar sekund mer klart Den stolta bjömeborgska marschen ljuda.
Och
Han kommer, Döbeln, pä sin vapenbroders bud,
I sträcktåg har han hunnit framom tiden.
Ett jubel hälsat ren hans kända toners ljud • . .
Är nu denna «bjömeborgska marsch» densamma, som den, till hvilken Runeberg själf skref ord?
Det finnes några uttalanden som gå ut på, att den marsch här är fråga om icke alls skulle hafva spelats af bjömeborgame under kriget Rancken skrifver i Papperslyktan för den 4 februari 1861 i en •Promemoria till Rolf och Fritz om finska krigare», att han hört af den förste tecknaren på finska språket af det minnesvärda kriget, docenten, dr O. Blomstedt, att en gammal bjömeborgsk krigare uppgifvit, det nämnda marsch var okänd för bjömeborgame. År 1864 skrifver samme författare* att han hört »personer beropa sig på gamla krigares utsago, att den icke blifvit spelad af bjömeborgames musikkår 1808, och en af dem lät vid tillfrågan, hvilken
^ FBnrik StAIs sSgner och skådeplatsen för deras bngder, p. 03, 34.
3H
Källa: Internet Archive ·