Sida 107
Prag.
något af det tänkande majestät, som man gerna vill igenfinna hos en man, hvilken, derest ej Gustaf Adolf funnits, varit sin tids mest storartade karakter, ett porträtt, som påstås vara original, pryder, jemte hans gemål i andra giftet, Isabella von Harrachs, efter historien skön, efter konterfejet ful, de nakna väggarne i det rum, hvilket upplåtits åt hans stridshäst. Det var vid sitt bröllop med denna Isabella von Har-rach, dotter till en hofgunstling, som Wald— stein blef nämnd kejserlig kammarherre. En
egen nyck af ödet — eller honom! Den folk-
skygge, grubblande, despotiske Waldstein, han, som sjelf endast uppassades af ädlingar, skrudad med kammarherre-nyckeln!
Med Waldstein till exempel, torde man annars kunna påstå, att äfven öfverlägsna naturer icke försmått att begagna qvinnan som
ett trappsteg för deras tycka. Med en millionärs enka gifte Friedland sig först till rikedom; med en favorits dotter sedermera till hofgunst — hvem vet hvad han, en gång annorlunda än i drömmen blifven konung af Böhmen, ämnat träffa för val till stadgandet af sin dynasti. Man viJ] ju veta, att det var med
Josephines hand, som Napoleon köpte den mäg-tige Barras’ bevågenhet, men sedermera, då Barras längesedan var en utkramad svamp, då Josephine icke kunde fylla en kejsarinnas kall, fortplantningen af den kejserliga dynastien — förmälde sig adelsmannen från Korsika med Ce-
/ i
Källa: Project Runeberg ·