Sida 183
En Alpfärd.
Vid Thusis, som pä Romanska Lar det äfven Svenskt igenkännliga namnet Tusan, träffar man de första vinberg vid den här i sin spädaste barndom befintliga Rhen, hvilken i denna trakt ännu endast hunnit några mil från sin vid Rheinwaldgletschern belägna vagga, och, en gång vid Sankt Goar nästan en sjö, här knappast kan göra anspråk på att vara något mera, än en vild, rasande ffellbäck. Thusis ligger i en täck, retande nejd af Domleschger— dalen, rik och fruktbar som de flesta af detta Alplands dalar; ruiner glänsa i aftonsolen på de djerft uppspringande klipporna; Nolla rullar sin mörka, sin ofta förödande våg genom landskapet. Men här står också gränsestenen emellan en leende natur och en förfärlig, emellan Schweitzer-dalen och Schweitzer-fjellet, den ena ljuf, doftande, solbeglänst, det andra kalt, majestätiskt, töcknigt. Der Domleschger-dalens rika vegetation slutar, börjar Via Mala. Det är sedan man passerat »das verlorne Loch», som man kastar den sista afskedshlicken åt Hohen-Rhätiens ännu ur det fjerran djupet till afsked skymtande ruiner.
