Sida 272
La Dame Noire. Skizz från Milano.
Det var den 24 Juni 1842. På Simplon-porten, på Porta Romana, på Porta Orientale, på Porta Comasina, på knutarne vid Domplatsen, vid Borromeo-torget, vid Vapen-platsen, vid Arenan, vid Bazaren voro uppklistrade gigantiska anslag med tums-långa bokstafver. Signora Maria Taglioni skulle, för sista gången innan sin afresa, dansa på »La Scala». Hon skulle sätta kronan på sina triumfer med ett urval ur dem alla. Först ett »Divertimento Anacreontico, intitulato la Nimfa Isea del Co— reografo Sig. Filippo Taglioni»; derefter scener ur »Chiaro di Luna» ocli »La Silfide» ocli slutligen »La Gitana». Ytterligare ocli på köpet en Opera, kallad Gonsalvo, och »professor Fasanos» klarinett emellan akterna. Hvilket lof-vande program, på en gång dansant och musikaliskt, mycket både för ögon och öron, alla andra sinnen oberäknade!
Emedlertid får man icke tanka sig ett italienskt program så registraturligt, kallt och passivt, som en af våra så kallade affischer vid sextio graders polhöjd, der de frysa i gathörnen och tyckas, liksom andra bettlare, tigga
