Sida 107
Prag.
Serskilda omständigheter hade endast tilllåtit mig ett ganska kortvarigt vistande i Dresden. Prag var således den första stad, der ‘jag, efter att hafva lemnat Berlin, någon längre tid kom att uppehålla mig. Hvilken skil— nad mellan dessa punkter på verldsytanl Den ena staden, hvitmenad, nyglänsande, med moderna palatser, nyss sprungna ur den ofruktbara, Brandenburgska sanden, den andra, rik på ruiner, grå och mörk, nästan med något barbariskt i sitt uttryck. På ena stället ett folk af gårdagen, som, äregirigt och stolt öfver sig sjelft, rastlöst bygger på en lysande framtid — på det andra ett folk, bland de äldsta i Europa, förslafvadt, förnedradt, hvars vanliga hel-liingsterm, som man mången gång bemödar sig att för er öfversätta i handling, är det heloti-ska: »Ieh kiisse ihnen die Hände», som rodnande, på er tyska fråga, svarar Te hek — Böhmare — liksom blygdes det att icke kunna tala sina förtryckares språk. Medan känslan af nationalitet, stegrad till sin höjd af egenkärleken, i Preussen har en stor, inflytelserik betydelse, står densamma, en patriotisk förenings och några enskildas ansträngningar oberäknadt,
