Sida 87
Ur ett bref från Dresden. (Maj 1842.)
När man åker in i Dresden, har man svårt att öfvertyga sig, att man befinner sig i en af Tysklands hufvudstäder. Ett vida ståtligare yttre har då den andra staden i Sachsiska monarkien, Leipzig, att erbjuda, och framför allt ett ojem-förligt större lif. Dresden är litet. En aftonstund var tillräcklig att genomvandra det. Dess
vanor måtte utan tvifvel vara serdeles borger-
*
liga. Redan emellan klockan nio och tio på aftonen befunnos gatorna nästan utdöda. Blott här och hvar brann ett ensligt ljus. Intet af den bullersamma äflan, af den sena verksamhet, som utmärker en stor stad. Allt var så tyst och beskedligt som vid samma klockslag i Sigtuna. Det enda originella, som mötte mig under min vandring, voro tvenne portchäs-bärare, hvilka pustande framsläpade en passagerare, som behagade sträcka ut hufvudet, för att titta på mig. Man måtte vara nyfiken i Dresden. A min sida betraktade jag temligen oafvändt det besynnerliga fordonet och erinrade mig, att jag, som barn, i ett dylikt sett aflidna prinsessan Sophia Albertina bäras uppför slottstrapporna i
