Sida 78
Berlin.
som kanske mera har ett kungligt magtspråk* an en naturenlig utveckling, att tacka för sin närvarande storhet. Berlin besitter således icke de tillgångar, hvilka erfordras för att i stor skala underhålla de ma g tiga vehiklar för nöjet, hvarmed äfven mindre städer, med större rikedom, mägta förse sig. Det har visserligen tre theatrar, men vid dem knyter sig icke något af Tysklands eminenta konstnärs-namn. Det har en dans-sal, med det egna namnet Colosseum, (Alte Jakobsstrasse JVs 51) så kolossalt tilltagen, att den, efter min förevisares försäkran, aldrig kan fyllas, hvilket dock hufvudsakligen torde skrifvas på bristen af god vilja, enär sjuttio fots längd och femtio fots bredd väl icke alldeles kan utestänga möjligheten af fyllnad i rummet. Det har Fausts och bröderne Hennigs vinter-trädgårdar, qvartetter af Möser, Ries och Zimmerman, baler i skådespelshuset, conserter i Sång-akademiens lokal, men allt detta, efter hvad man berättade mig, ingalunda öfverlägset och föga besökt. De offentliga nöjena ligga icke strängt inom kretsen af Berlinarens vanor. Jagar man således efter förströelser, ile man söderut till Wien, eller vesterut till Paris. Till och med det lilla Dresden bär mera trefnad och behag inom sig, än Berlin på sin sandslätt vid den vattentomma Spree.
Källa: Project Runeberg ·