Sida 48
Berlin.
Annandag Pingst 1842, klockan omkring sex på morgonen, rullade diligensen från Hamburg genom Brandenburger-porten in i Berlin. Det var här Napoleon 1807 höll sitt intåg, i spetsen för sin segrande armé, efter ett fälttåg, hvars ärorikhet täflar med dess korthet. För min själs öga stod den lille mannen på den gråa hästen, hans glänsande omgifning, hans ståtliga garde. Nu hvimlade der af damer med parasoller och herrar med käppar, som om livar arman ilade ut till en morgon-consert i Thiergarten. I allmänhet är man i Berlin bittida uppe om morgnarne. Det här ojemförligt öfvervägande militära elementet har måhända derlill gifvit impulsen. Här slås revelj i för inånga hörn af staden, att ej åtskilliga, som icke å dragande kall och embetes vägnar äro skyldiga alt vakna, skulle, kanske emot deras egen vilja, deraf skapa sig en hel-sosam vana. För öfrigt är ieke sällskapslifvet harstädes i allmänhet ställdt på något förödande af natten, Berlin är utan tvifvel en af de fattigaste hufvudsläder i verlden, och den s. k. bättre klassen utgöres nästan utan undantag af militära och civila embetsmän. Deras
