Sida 39
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
halfva vägen tillkommen tnechlenburgsk landt-hushållare, sig kanske ovetande, till komplett evidens deducerade, livad behag en vacker na-salorgan kan aga, då man har den tillräckligt nära örat, att till och med känna andedragen af den mun, hvilken pligtskyldigast utgör bäl-gen vid detta högtidliga orgelspel. 1 Sverige har man för tro, alt hvissling skall äga förmågan tysta snarkande personer. På tysk botten ar medlet alldeles utan användbarhet, åtminstone mot mechlenburgska landthushållare.
Man må säga hvad man vill om våra svenska skjuts-inrättningar, förutsatt det ringa requisitum af eget åkdon och förbud med posten, färdas man medelst dem både fort och angenämt, i allmänhet villigt och vänligt bemött, fri och oberoende som fogeln i luften, utan någon bur, som heter diligens, utan någon tyrann, som heter konduktör. Man är, för sexton skillingar milen, fullkomligt sin egen herre, skyndar der man vill, och stannar der man tycker. Man tvingas icke som vid de franska diligenserna — i Tyskland skulle sådant väcka uppror, — att, derest man önskar valuta för sina penningar, äta sju rätter mat på åtta minuter. Får man hos oss till och med ingen mat, lemnas man dock åtminstone tid att äta. Matro är för våra skjutsbönder ett heligt ord. Nej! heldre, huru förfärligt det också låter, en resa pä bondkärra, än en resa med diligens!
Källa: Project Runeberg ·
