Sida 38
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
i half, sömnyrsel ocli fullt mörker, varsamt kännande sig före, rädda sina möjligen medhaf-vande, lösa persedlar från glömskan, skyndsamt rafsa dem tillsamman, och, gnuggande sig i ögonen, uppföre en respektabel stege trefva sig in i den nya post-schäsen. Yore man blott åskådare, skulle man ha hänförande roligt åt detta tragiko-komiska spektakel, åt dessa fös-ningar in och ur arken; men då man der olyckligtvis blifvit engagerad som medspelare, får man emellanåt lust att hänge sig åt förtviflan, isynnerhet om man, tre tyska mil å rad, har till granne en matrona med den öfversvinneliga yppighet i former, att, om de varit vax, hvil-ket de visserligen icke voro, ty kanske närmade de sig mera till talg, skulle de, efter slutad sammanäkning, i basrelief ha återgifvit hela högra sidan af ens figur, — axelblad, arm och lif, — hvilket allt låg begrafvet i denna ava-lanclie af fett. Det intressantaste af hela resan var den öfning i Latin, sällskapet kunde påräkna af tvenne studenter från Oxford, som, utan att kunna ett ord Tyska, nu ernade besöka Tysklands universiteter, och, då ingen i diligensen ville eller kunde tala Engelska, sågo sig nödsakade, att å värdshusen begära mat-sedlarnes tolkande på det gamla Romarspråket, hvarmed de tyska Burschen, serdeles klassiskt, tillhandagingo sina kamrater från Albion.
Resan, sömnig alltigenom, blef likväl sömnigast under loppet af andra natten, då en på
Källa: Project Runeberg ·
