Sida 100
Prag.
inom Böhmen på en ganska låg punkt. Jag har sett fattiga Tyrolares ögon fuktas, då de, irrande fjerran han, sjungit om sitt sköna fosterlands berg och sjöar; jag har sett Fransoser falla i den mest exalterade hänryckning, vid beskrifningen af »la belle France»; till och med den godlynte, kosmopolitiskt stämde Dansken talar gerna om »Kongens Bye» och den »smucke Dyrhaven». — Böhmaren iakttager tystnad, då man talar till honom om hans fädernesland, han vet med sig sjelf, att han ar ett af Furst Metternichs last-djur, medlem af den stat, der Prag förfaller, för att underhålla lyxen i Wien. Och hland städernas aristokrati är dock Prag af äldre adel än Wien.
Redan första anblicken af Prag ger tillkänna, att man befinner sig på tillbakaskridan-dets område. De gråa husen, ruinerna, smutsen, här och der på gatorna en stymmelse till gräs, militären i sina besynnerliga, gammalmodiga uniformer, de tätt återkommande, andliga processionerna, den egna, ej sällan halfbarba-riska architekturen — mycket bidrager att, med temlig illusion, flytta fremlingen tillbaka till tider, då man likväl ej hade så eleganta bodar, som dem man nu i Prag ofta öfverraskar, midt ibland de tydligaste spår af fattigdom och elände, och hvilka alla, härifrån ej galanteri-bodarne undantagne, äro försedda med serskilda namn, såsom t. ex. Zur Griechinn, zur Rumburgerinn zum Wildman, med skyltar, af hvilka serdeles
Källa: Project Runeberg ·