Bref, anteckningar och skizzer från utlandet. Del 1

»grekinnan» är ganska väl målad och alltid drar en ring af betraktande omkring sig. Men dessa flygtiga tempel åt lyxen och moderna äro dock spridda, med undantag måhända af Jude-cjvarte-ret, öfver hela staden. Såsom t. ex. i Paris, boulevarderna, har ingen serskild plats företrädesvis blifvit åt dem upplåten, och ett för blicken någorlunda sammanhängande helt, af glans och pragt, har dymedelst icke kunnat åstadkommas. De ligga här och der, dessa glänsande butiker, liksom brokiga böhmiska stenar, i smutsen och orenligheten. De tjena således hufvudsakligen, i egenskap af kontraster, att ge relief åt grunddraget i Prags karakteristik som stad — dysterheten och förfallenheten. Prag är ett Venedig till lands. Staden förfallen, nästan som en gen -gångare — en anda af medeltid går igenom dess folktomma gator — det är en vallfärd, mera än ett besök — resan till Prag med dess sextio kyrktorn och dess helige Nepomuk,

Ty Tit. Nepomuk är troligtvis, näst Tit. Metternich, den vigtigaste person i Böhmen. Han lär nemligen ännu göra underverk, hvilket förehafvande i allmänhet blifvit på en sednare tid med allt mera och mera svårighet förenadt. Han är derföre äfven hela Böhmens skyddspatron, och hans lik hvilar i en silfverkista i Prags domkyrka, uppburen af silfver-englar, omgifven af evigt brinnande silfverlampor, medan hans tunga, som förvaras serskildt i St. Wezels kapell, för ej längesedan blifvit kysst af en president från