Sida 10
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
husen sutto brokiga grupper och gassade sig i solskenet. Ur fönstren skymtade rikt med blomster, deri inberaknadt ett par täcka rödkindade flickansigten, hvilkas resp. egarinnor fördrefvo tiden till gudstjensten med att försänka sig i betraktelser öfver de förbigående — en vanlig förströelse i små städer och nagon gång äfven i stora. Ännu hade föga badgäster ankommit till stallet, för att i Östersjöns vågor, som här, enligt hvad man höglärdt försäkrat mig, skola vara »muriatiskt-saliniska», bortskölja gamla krämpor eller hålla väntade på afstånd, hvadan också rörelsen icke på långt när föreföll så liflig, som man tyckte sig med fog kunna påräkna i en badort, hvilken årligen besökes af omkring sju till åttahundrade personer. På min fråga om livad åtgärder gästerna vanligen brukade vidtaga, för att jaga alla badorters svurna fiende, ledsnaden, på flygten, uppgåfvos, bland andra, äfven ' fyrverkerier såsom verksamma. Det är ända kontrasterna, som förnöja här i lifvet. De, som vattenlagt sig om morgonen, vilja om qvällen leka med elden.
Jag lemnade Travemiinde utan att ens smaka på dess underbart delikata, Europeiskt beryktade torsk. För detta gudlösa åsidosättande af en rättskaffens resandes pligter, bad jag, på vägen till Lübeck, torsken om förlåtelse.
Det gamla, allvarliga Lübeck har någonting mera Hanse, än dess stolta syster, det för ej
Källa: Project Runeberg ·