Sida 194
En Alpfärd.
liglieten här anse sig så ren, att den aktar alla tvagningar obefogade.
Här har man redan tagit afsked af Tyskan. En italiensk dialekt är folkspråket — fransyskan värdshus-språket. Geneve och Wadtland få i allmänhet skatta ämnen till uppassare på de hoteller man nu möter, och deras distinkta, långsamma Fransyska helsar den resande redan i vestibulen af värdshusen, I Milano, hufvudsäte för en tysk regering, återtager väl Tyskan ännu en gång någon del af sitt välde, ljuder på em-betsrummen och äfven inom kafféerna, men sedermera blir Fransyskan obeslridt det för-lierrskande supplementar-språket i ett land, hvars tungomål måhända knappt talas någorlunda ledigt af fjerdedelen bland de resenärer,
- som genomkorssa detsamma. Man träffar der-före, på nästan alla större hoteller, fran-sysk uppassning.
En dylik pratsam, fransyskuppassare-tunga i Bellinzona beklagade, med en deltagande axelryckning, sedlighetens låga ståndpunkt inom klostren på stället och lemnade deraf en högst afskräckande skildring. Ögonblicket var, som bekant är, icke gjmnande för dessa inrättningar, och en mängd stränga räfster, på ett par ställen mötta med våld af pöbeln, hade just vid denna tidpunkt blifvit inom de katholska kantonerna företagna. Ilndersökningarne hade lagt i dagen mysterier, icke serdeles hedrande för den klosterliga tukten, afslöjat ceremonier af
Källa: Project Runeberg ·