Sida 283
La Dame Noire. Skizz från Milano.
skenet glittrande marmorspiror mot skyn, och den legion af helgon och martyrer, som befolkar jettetemplets tinnar, tycktes instämma i de majestätiska toner, som just i detta ögonblick stego från orgeln upp mot den molnfria rymden. Yikomten inträdde under detta herrliga hvalf,, hvars helgjutenhet icke störes af den skräpiga utstyrsel med bänkar och läktare, som i protestantismens tempel sä ofta splittrar det storartade intrycket af det hela. Solskenet skimrade klart och varmt i kyrkofönstrens femliun— dradeåriga glasmålningar. Patriarkernas och helgonens allvarliga, vördnadsbjudande gestalter tycktes få lif och rörelse, och de för fem sekel sedan inbrända stralarne i deras glorior togo eld och glödde. Messan sjöngs af rena, klara röster. Prester i skinande, hvita kläder officie-rade vid altaret. Korgossar svängde, knäbö— jande, de doftande rökelsekaren.
Comminges närmade sig det håll, der fältherren Johan Jacob Medicis, i sin ståtliga mau— solé, hvilar ut efter vunna, heta drabbningar. Straxt bredvid upptäckte han, knäböjd på en sammetsdyna, furstinnans höga, beslöjade gestalt. Buketten med kamelierna hvilade emellan bladen i hennes messbok. Vikomten sänkte sitt knä i bredd med den älskade. Deras blickar, deras händer möttes omärkligt till helsning. Det var icke första gången en katholsk messa måst vara förklädet för en kathoUk kärleksintrig*
Källa: Project Runeberg ·
