Sida 36
Sjöresa. — Lübeck. — Hamburg.
hude, åtnjuter den obestridda äran af att hafva varit hans älsklingspromenad.
Imedlertid, sedan den första nyfikenheten blifvit någorlunda tillfredsställd, sedan man hunnit så der temligen orientera sig bland ruinerna, sedan man sett nog af den förvirring och det elände, hvilka åtfölja hvarje sådan katastrof, som Hamburgs brand, började man med fog finna de rökmoln, som tunga drogo. öfver staden, för andedragten besvärande, tycktes rummet med de tre skärmarne, litet förut, nästan ytterligare krympa i sina - dimensioner; till och med ostronen voro, kanske i följd af vanan, icke mera desamma, som förr. Det beslöts ett ofördröjligt uppbrott. Man uttog biljetter på den preussiska diligensen emellan Hamburg och Berlin. Klockan trequart på nio sutto vi i vagnen och väntade endast på fidl timma, för att afgå. Klockan slog lialf till tio och vi väntade ännu. En af sällskapet beklagade sig liäröfver hos den preussiska postem-betsmannen. Ehuru denna klagan framställdes temligen häftigt, svarade dock Preussaren med serdeles saktmod, att, i anseende till fördröjda poster, passagerarne på sätt och vis kunde anse sig förorättade, enär klockslaget för diligensens afresa ostridigt vore precist nio, men att han gåfve sitt hedersord derpå att, inom tvenne stationer, skulle diligencen åter vara på minuten inne i sin rigtiga tur, och således icke egentligt uppehåll derigenom förorsakas. Så skedde ock.
Källa: Project Runeberg ·
