Sida 42
Berlin.
göra det rätt grundligt, beslöt jag att till och' med der söka mig en boningsplats, den jag också fann i »Hötel de St. Petersbourg». De goda Tyskarne hata alldeles obegripligt Fransmännen, och påstå, att dessas språk är ett språk endast för sqvaller och kurlis. Imedlertid döpa de sina hoteller vid fransyska namn, och uppassarne derstädes kalla sig icke ogerna Guillaume i stället för Wilhelm, Jean i stället för Hans. Den germaniska af-unden och det germaniska härmnings-begäret!
Det första som föll mig i ögonen vid mitt inträde i den hvälfda inkörsporten till detta h yrpalats, var en portvakt i scharlakansröd drägt och värja vid sidan. Det var den gran- ' naste dräng jag någonsin sett. Med mycken artighet — artighet är en värdshusdygd i Tyskland — förde man mig till mitt rum, der min requisition af frukost besvarades med ett par förbindliga: Schön! Schönl och en glädjande försäkran att jag icke skulle beliöfva vänta, Mina fönster erbjödo mig en temligen vidsträckt utsigt öfver: »Unter den Linden» — det är icke mitt, utan namnets fel, att denna fras förefaller litet upp- och nedvänd — och det-saknade icke sin njutning att, efter en i diligensen genomskakad natt, nu i en beqväm ländstol taga Berlins eleganta verld i ögonsigte. Bland fruntimmers-personalen säg jag åtskilliga vackra ansigten, ehuru den Brandenburgska ra-een, såsom i allmänhet slättbygdernas, icke är
Källa: Project Runeberg ·