Sida 96
När Rika Morbror var ung
kapellmästare. Han var far till vår odödlige tonsättare August och till den framstående violoncellisten Fritz Söderman.
Det var onekligen en glad tid, då Blanche skref det ena lustspelet omedelbart efter det andra, Johan Wilhelm Söderman komponerade och arrangerade musik och Fredrik Deland framstälde i lifslefvande figurer hvad de båda förra skapat. Så var det också i »Rika morbror», där Deland framkallade både den högt bildade teatervännens belåtna leende och den stora hopens väldiga skrattsalvor genom sitt lika humoristiskt fina, som uppsluppet komiska sätt att tolka Job Kurks af författaren så kostligt utrustade person. De skrattsalvorna förklingade icke inom Djurgårdsteaterns väggar, och dessa leenden dogo icke bort, när man begaf sig från föreställningen. De göra sig ännu i dag, nästan ett halft århundrade därefter, påminda hos dem som sågo »Rika morbror» i hans ungdom och hade glädjen att få beundra den utmärkta skådespelaren, en af de få verkligt stora som vi haft lyckan att ega.
Kummellund, stadsmajoren, återgafs af Broman, den natursanne skådespelaren med den stora komiska kraften, och jag tror icke att någon af Stockholms stadsmajorer, hvarken chefen för första norra bataljonen, viktualiehandlaren Johan Wedberg, eller snusfabrikören Anders Dimander eller hofskräddaren Carl Kæding eller andra södra bataljonens chef fabrikör J. G. Pfeiff, togo anstöt af framställningen. Jag vet med säkerhet, att åtminstone en af dem,
Källa: Project Runeberg ·