Sida 99
Bland konstnärer
gubbhus. Gamle Svedman gick snart ur tiden, men den föga yngre Fägerplan ersatte honom och von Heidecken höll ut i många år, blid och vänlig, men föremål för oförsynt drift. Hans ständigt upprepade »det dåger inte» gjorde ingen verkan. Galna upptåg störde undervisningen hvarje afton. »Ritakademiens pojkar» hade gjort sig särskildt kända för öfverdådigt och förargelseväckande uppförande äfven på gatan och voro en skräck för alla, som bodde vid Röda bodarne och i grannskapet.
I lärorummet vardt någon bättre ordning, när den då unge Ringdahl började biträda vid undervisningen. Synnerligt god var denna undervisning väl icke, men nog kunde man lära ett och annat i teckning, blott man fick vara i fred för orostiftande kamrater. Det var hvad finnen Erik Johan Löfgren alltid brukade säga under det han själf stod och funderade öfver sin ritning. Han var en lång tid min sidokamrat, och efter några års skilsmessa återfann jag honom i antikskolan, alltid lika lugn och fåordig. Han hade ej heller förändrats, då jag, efter ytterligare några år, träffade honom i Düsseldorf samt sedan hade tillfälle att under ett par år se honom i Paris.
Vistandet i Upsala gjorde ett långt afbrott i min konstakademiska undervisning. I Upsala var det på den tiden professor Way, »miniatyr- och glasmålare», som skulle upprätthålla de bildande konsterna. Liksom flere andra svenska konstidkare hade han börjat sin bana som krigare och i likhet
Källa: Project Runeberg ·