Sida 101
Bland konstnärer
dock icke neka mig inträde i »antiken». Jag fick således mitt »diplom» med egenhändiga underskrifter af akademiens preses, öfverintendenten Michael Gustaf Anckarsvärd, och sekreteraren samt tillförsäkrades »skydd och undervisning», och var således välbestäld elev vid kungl. akademien för de fria konsterna, d. v. s. en ung man, som man brukar kalla »artist», han må vara så klent som helst utrustad i konstnärligt afseende.
Men för Edvard Bergh gick det ej så lätt. Hans anhållan afslogs, emedan han icke genomgått principskolan, och det var först sedan han i konstföreningen utstält en tafla, hvilken väckte allmänt bifall och lofordades äfven af Anckarsvärd, som akademiens skolor öppnades för honom.
***
Det var en afton i antikskolan. Där sutto några ynglingar och ritade efter stora gipsgubbar. En annan gubbe gick fram och tillbaka mellan ritbrädena. Han såg egendomlig ut, icke just antik, därtill var han allt för ful, men dock en öfverlefva från fordom. Han var butter och grofhyflad, ej riktigt snygg, och klädseln liknade en bondes.
Han hette Per Krafft och kallas i konsthistorien den yngre, men var nu väl närmare 80, fastän han sedan lefde i ytterligare tio år. »Kongl. historiemålare» och professor i teckning, undervisade han i antik- och modellskolorna samt hade hållit på därmed i några och fyrtio år.
Källa: Project Runeberg ·