Sida 144
Från skandinavismens ungdom
från Kristiania. De öfriga hade fått förhinder och deltogo icke i studenttåget den gången, men två år därefter infunno de sig, 144 man starka, vid studentmötet i Köbenhavn, och deras skandinaviska hänförelse var visst icke svagare än svenskarnes och danskarnes. På Hiertas tal svarade Rambech, att största och bästa delen af Norges folk lifvas af det fasta hopp och den innerliga önskan att varda förenadt med brödrafolket genom ett fastare band än riksaktens, nämligen genom sympatiens heliga och oupplösliga.
Denne Rambech, en ung, älskvärd man, afled kort därefter i Köbenhavn med det vitsord att ha varit den skandinaviska idéns trogne tjänare.
Skådespelaren Dahlqvist trädde fram efter Rambechs tal och framsade en dikt af magister J. H. Göransson. Så talade magister Bagge, och skaldestycken föredrogos af J. G. Carlén och Talis Qualis. Vers och prosa omväxlade oupphörligt. Den bland danskarne som väckte största uppmärksamheten var Carl Ploug, den under namn af Poul Rytter bekante författaren till de många muntra studentvisorna, år 1843 en stadgad man på 30 år och utgifvare af det betydande bladet »Fædrelandet», den redan då af många högt aktade, af andra förkättrade kämpen i striden för Danmarks frihet och själfständighet, för Sönderjyllands danskhet och Nordens enhet, en strid, som han börjat redan flere år förut och som han sedan fortsatte i årtionden samt hvilken icke haft någon mera uthållig och varmt kännande stridsman.
Källa: Project Runeberg ·