Sida 152
En samhällsförbättrare i gamla och nya världen
på sitt visst icke vackra, men ärliga och vänliga ansigte. Det var värden på stället, hvilken, oaktadt att han var halt, rörde sig med mycken liflighet. Bland de närvarande fann man ej sällan en ung, storväxt man med klar blick och frimodigt uttryck, hvilken lifligt deltog i dryftandet af alla frågor och artigt lyssnade till de åsigter, som ej voro hans egna. Han var radikal, men gillade aldrig Widstrands kommunistiska framställningar. Det var F. Borg, sedermera redaktör af Öresundsposten samt ledamot af Första kammaren. I hans sällskap såg man en fin herre, hvilken talade med prydliga uttryck och ett visst öfverlägset sätt. Han var sedan under några år en rik man, hette N. P. Nordin och bodde i Helsingborg, men försvann för några år sedan.
Där satt också ofta en medelålders man med stillsamt väsen, men med ironiskt drag kring munnen. Han är nu död sedan många år tillbaka, men var i lifstiden en af Nerikes riksdagsmän i bondeståndet, Johan Johansson i Skyberga, hvilken hade föga utseende af att tillhöra allmogen, var fint klädd och såg mer ut som förmögen borgare, ansågs mycket radikal, men yttrade sig sällan muntligen, hvaremot han ofta i ståndet lemnade skriftliga anföranden af mycken skärpa. Han hade, som jag i ett föregående kapitel omtalat, i unga år som politisk fånge suttit på Vaxholms fästning, dömd för majestätsbrott. Hans skriftliga anföranden i riksdagen ansågos vanligtvis författade af öfverste
Källa: Project Runeberg ·