Sida 153
En samhällsförbättrare i gamla och nya världen
löjtnant Gustaf Hierta, med hvilken Johansson umgicks på förtrolig fot, kanske någon gång af Crusenstolpe, som också var hans vån.
Han var dock själf skrifkunnig, och genom flitig läsning, egentligen börjad först i fängelset, hade han förvärfvat en viss bildning. Då jag, ett par år efter första sammanträffandet hos Widstrand, besökte honom i hans hem, bland hans hvardagsomgifning på landsbygden, och där uppehöll mig några dagar, tyckte jag mig finna, att Johan Johanssons förnämsta sysselsättning bestod i att ligga på en soffa och läsa. Huru han skötte sitt jordbruk, kom jag icke under fund med.
Under riksdagarne umgicks han mycket med skriftställare och politiska personer, kände Blanche och sin namne Johan Johansson, »den politiske hvalfisken», med flere sådana. Ibland stälde han till små politiska middagar, dit äfven personer af olika partier voro inbjudna. Vid en sådan middag å hotell Suède träffade jag första gången dåvarande hofrättsassessorn, grefve Erik Sparre samt återsåg magister Sven Hedlund, en gammal bekantskap.
Hos Widstrand syntes ofta riksdagsman Johanssons bror, extra ordinarie tjänstemannen Aron Götlin, mycket känd schackspelare, tystlåten och, liksom brodern, hemlighetsfullt småleende. Han afled som revisor i Kammarrätten, af alla aktad som en hedersman.
Någon gång förde han med sig en antikvarisk bokhandlare, den originele C. Söderman, som den
Källa: Project Runeberg ·