Sida 154
En samhällsförbättrare i gamla och nya världen
tiden hade ett antikvariat vid Köpmangatan och sålde Marseljäsen, ord och musik, för 4 skillingar banko, hvilket han själf ansåg »signifikativt», såsom hans älsklingsuttryck lydde, och förvärfvade honom Widstrands vänskap, men därtill inskränkte sig också Södermans revolutionära verksamhet.
Ifrigare uppträdde en annan antikvarisk bokhandlare, mycket originelare och mera bekant, hvilken jag ännu i denna stund tycker mig se träda in hos Widstrand, gammal och något lutande, men ytterst lifaktig, insvept i en snäf slängkappa. Det var den egendomlige Per Götrek, en varm och uppriktig frihetsvän, sparsam på tid och pengar, emedan han behöfde bägge delarne för att torftigt lifnära sig, men aldrig tveksam, då det gälde att offra dem för att bispringa någon som var fattigare än han. Götrek visade sig ofta på sammankomsterna hos Widstrand, och den senare saknades aldrig på de kommunistiska uppbyggelsestunderna hos den förre, hvilka jag skildrat i en uppsats »Kommunismen vid Järntorget», som finnes i kalendern Nornan för 1884.
Götrek talade ständigt om Cabet’s bok »Voyage en Icarie» och läste upp långa stycken ur detta kommunismens evangelium. Men Widstrand lät sig icke nöja med stilla betraktelser. Han gick omkring och värfvade anhängere. Då Bildningscirkeln vardt honom för obetydlig, vände han sig till den nybildade Arbetareföreningen, hvilken ej må förblandas med den nuvarande, af H. Hagerman 1866
Källa: Project Runeberg ·