Sida 155
En samhällsförbättrare i gamla och nya världen
stiftade. Den första arbetareföreningen sysselsatte sig mera med politik och hade sitt språkrör i den radikala tidningen Reform. Då det bladet upphörde, ansåg Widstrand tiden vara inne för en ny tidning i demokratisk anda, men utan pockande anspråk för tillfället.
Ett sällskap bildades för den nya tidningens utgifvande, men det var hufvudsakligen, att icke säga ensamt Widstrand, som fick vidkännas kostnaderna. Någon egentlig redaktion skulle ej häller finnas, utan borde hvem som helst, hvilken uttryckte sig städadt, få skrifva i bladet, men äfven i det afseendet vältrades tyngsta bördan på Widstrand. Han offrade tid, krafter och pengar på ett företag, som väl aldrig hade synnerligt ljusa utsigter, men hälsades med jubel af åtskilliga unge svärmare.
***
Den 5 oktober 1850 kom första numret ut af den veckotidning, som då kallades »Demokratien». Redan i det numret tillkännagafs dock, att namnet hädanefter skulle vara »Demokraten». Tidningen trycktes på Thimgrens & Hultmans boktryckeri vid Vesterlånggatan till och med den 2 juni 1851, sedan under ett par nummer hos J. W. Lundberg, Skärgårdsgatan och slutligen i tretton nummer hos Rudolf Wall, hvilken var Widstrands personliga vän och som vid mycket unga år först hade arrenderat och sedan inköpte Scheutz’ boktryckeri, som han hade i 13 Skärgåvdsgatan, gamla Själagården, där redan 300 år förut
Källa: Project Runeberg ·