Sida 185
En fri teater
Äfven Stockholm har således fått sig en fri teater, en riktig sådan i detta ords nutidsbemärkelse. Nog ha vi förut haft småscener här och där i staden, på hvilka teaterälskare inom minuthandels- och handtverksklasserna eller »brancherna», som det så fosterländskt heter, gifvit äfven offentliga teaterföreställningar, men de hade ingalunda varit »fria teatrar» i detta ords nyaste betydelse.
»Kärlek utan strumpor» har jag sett vid Ålandsgatan och om jag glömt titeln på de skådespel som jag bevistat i Hornskroken för icke många år sedan, förgäter jag dock aldrig älskarens hiskligt röda och svullna händer, synbara följder af flitigt neddykande i silltunnan, samt ett par älskarinnors underbara »diktion» och oförmåga att passa på replikerna.
De där teatrarne ha nog varit fria, i synnerhet i afseende på minneslexan samt stundom äfven därför, att de medgifvit fria samspråk mellan skådespelarne och åskådarne till och med för öppen ridå, men det är ej däruti som begreppet »fri» numera har sin rätta förklaring. En »fri teater» är nu för tiden en skådebana som till spelning antager stycken, hvilka icke släppas fram på någon annan scen. För det ändamålet upprättade hr Antoine i Paris för några år sedan sin Théâtre libre, hvilken af alla »misskända» och »förföljda» dramatiska författare helsades med jubel och utropades som den sceniska konstens räddare. Det var i synnerhet de »unga» som uttryckte sin förtjusning öfver att ändtligen
Källa: Project Runeberg ·