Sida 215
Spökerierna vid Luntmakargatan
»Guds fred, bror Isak!» helsade den inträdande, en liten gladlynt karl, och klef fram till bordet, vid hvilket klockargårdens innehafvare sysslade med några papper och sög på en tobakspipas långa skaft.
»Herren vare med dig, käre Jonas», sade Isak. »Hvad blåser nu för vind? Det var inte i går du lät se dig här i huset.»
»Titta inte så högtidligt på mig för det. Jag har min hofcharge, he, he, he, som du vet. Men nu har jag flyttat hit i grannskapet. Jag bor vid Oxtorget hos en skomakare.»
»Hå, det gjorde du väl redan för tre år sedan. Åtminstone står du där boende i major von Henels förteckning på alla kunglig majestäts och kronans höge embetsmän.»
»Sant nog, käre Isak, men, ser du, jag har varit obligerad att både natt och dag sköta min tjänst i kungliga residenshuset på Riddarholmen, och därifrån och hit är icke nästgårdsväg. Mörkt om aftnarne är det också. Facklor får man numera ej bära, och lyktor finnas blott vid kungshuset och på Norrbro.»
»Det har du rätt uti, broder Jonas», medgaf Isak, tog med fingrarne af den långa veken på talgljusat och slängde skaren i vrån vid den gröna kakelugnen.
»Potz sapperment, som hans majestät säger», utbrast hofvaktmästaren, »så där negligeant få vi inte traktera elden på hofvet. Där ha vi numera ljussaxar.»
Källa: Project Runeberg ·