Sida 216
Spökerierna vid Luntmakargatan
»Kan nog tro det», medgaf Isak, utan att låta inverka på sig af broderns hofmannaspråk. »Men presterskapet behöfver alls inte lära sig mores af hofvet... Skall du ha dig en pipa tobak, så står det på hörnhyllan.»
»Tackar som bjuder! Men hvad är det här för pipor? De äro inte af Aspgreens på Kungsholmen?»
»Hvilkas skulle de då vara? Det är ingen annan, som har kammar- och kommersekollegiets privilegium på att tillverka tobakspipor.»
»Jo-o, du, det har fabrikör Jonas Alström i Alingsås också.»
»Visserligen fick han vara med, då handelsman Aspgreen hugnades med privilegiernas förnyande för ett par år sedan, men här i Stockholm ha vi inga andra pipor än de Aspgreenska, från fabriken på Kungsholmen, och med dem äro vi ganska belåtna. Carl Aspgreen är en stor man det, må du tro. Han är kyrkoråd i Maria och ledamot i ecklesiastikdeputationen, där Carl Gyllenborg och andra riksråd sitta, och så är han med också i riksens ständers deputation öfver landshjälpen.»
»Gud stå mig bi! Jag tror, att du inbillar dig ha bättre reda på det där än jag som är vid hofvet. Men du vet kanske inte, att det är i högsalig grefvinnan Brahes förra hus, som pipfabriken på Kungsholmen nu drifves?»
»Kan väl vara. Lite bryr jag mig dock om sådana världsliga ting, då jag har med kyrkans
Källa: Project Runeberg ·