Sida 13
Ljusets fest
icke för någon olycka. Han sjöng gärna en stump och muntrade sina medhjelpare med någon glad visa och tyckte ej illa om, att gesällerna gnolade en munter sång eller berättade en lustig historia.
»På det viset går arbetet lättare», sade han.
Ledsamt var det således icke på skräddarverkstaden i det mörka rummet på andra sidan köket med de blyinfattade små fönsterrutorna åt den trånga, svarta gården. Mästaren och gesällerna täflade i gladt skämt, men lärgossarne måste hålla sig mycket tysta. Olycklig den gosse som understod sig att blanda sig i samtalet eller att för högljudt skratta åt en lustig visa. Lärlingarne höllos mycket strängt, och större delen af deras tid upptogs af ärendens uträttande, ej blott för mästaren och gesällerna, utan ock för mästarens hustru och piga. Kom någon »bättre mans son» i lära, fick han vanligtvis sitta i skärkammaren, den lilla skrubb, der mästaren skar till klädesstyckena och kanske gaf en liten handledning åt den gynnade lärgossen.
Gesällerna arbetade på styck och hvarken bodde eller åto i huset, men lärlingarne hade där både mat och husrum. Den patriarkaliska tiden var dock redan förbi, då de senare åto vid mästarens bord. De fingo nu sin mat i köket och hade sina sängplatser i verkstaden. Det var endast vid högtidliga tillfällen de inbjödos i mästarens »våning», som bestod af två rum, ett åt gården och det andra åt gatan. Det förra hade namn af sal och egde blott ett fönster, liksom verkstadens med små,
Källa: Project Runeberg ·