Sida 238
Spökerierna vid Luntmakargatan
lysningar heller. Jag träffade Petter Tidman nyss, då jag var ned åt Klara. Han berättade, att om söndag lyser det för ett förnämt par igen. Det är för presidenten Scheffers dotter och en fänrik vid gardet...»
»Fänrik!» skrek Ulla till och lät de »Gyllene äplena» rulla utåt golfvet.
»Ja-a, en fänrik, som heter Ehrencrook, sa’ klockar Tidman.»
Ulla dånade icke, det hade hon aldrig lärt sig. Hon fick ej heller lungsot. Hon gifte sig snart med verkgesällen hos snickarålderman Reiff, som bodde vid Klara södra gata, med hvilken ganska hygglige verkgesäll hon gjort bekantskap hos klockar Tidman, faderns gode vän och yrkesbröder. Hvad magister Scharff tänkte, vet ingen, men några år därefter vardt han kyrkoherde i Torpa och Karls församlingar i Södermanland.
Vid jultiden samma år som djäfvulen grasserat hos slagtaren Berg, flyttade denne åter till sin gamla gård och började snart sitt gamla lefnadssätt, ty några spökerier hördes ej mera.
Jonas Berg sade en dag till madam Lind, född Ulla Berg:
»Det var skada, barn, att det inte vardt något af. Jag hade tänkt att skaffa dig in vid hofvet.»
Men madam Lind tycktes icke höra på honom.
Många, många år senare satt en gammal enkemadam och hostade på Drottninghuset.
»Madam Lind har en svår hosta», sade en annan
Källa: Project Runeberg ·