Sida 20
Ljusets fest
tullen voro eklärerade, dels med eldar, dels med marschaller. Sjelfva Liljeholmsbron lyste i bländande ljus, ehuru det är vid vite af tre riksdaler och sexton skillingar banko förbjudet att ha någon eld på bron eller att där röka tobak. På tullgården strålade rikt eklärerade pyramider, och där uppvaktades hans majestät af öfverståthållaren, baron Sprengtporten, samt af Stockholms magistrat och femtio äldste. Öfverståthållaren höll ett så charmant tal, att majestätet behagade svara på det mest nådiga sätt. Det öfriga torde herrskapet själft ha varit med om, den ofantliga folkträngseln, den granna ekläreringen, kanonsaluten, musiken från kyrktornen och alla de andra bevisen på att folkets kärlek är hans majestäts belöning.»
»Men mordförsöket?»
»Förskräckligt, men...»
Kunglig sektern såg både upprörd och hemlighetsfull ut, men kalfstek åt han. Ingen fick veta något närmare om mordförsöket.
»Hm, hm!» puttrade ålderman Höök. »Det kryper väl fram småningom, i fall allt i hop inte är bara prat.»
»Tro inte det, herr ålderman», försäkrade kunglig sektern. »En allt för sorglig verklighet ligger nog till grund. De där revolutionära idéerna från Frankrike kunna göra folk galna. Aftonbladet har mycket på sitt samvete, som gör sig intressant med sådana idéers utspridande. Det borde förbjudas att skrifva dylikt, i synnerhet för det lägre folkets skull.»
Källa: Project Runeberg ·